Aktuellt

Vi hälsar David Benelbaz varmt välkommen till vårt konsultteam. David kommer närmast från Västra Götalandsregionen där han arbetat som internkonsult med utvecklingsfrågor. David är baserad i Göteborg och kommer att arbeta med våra klienter i västra Sverige samt i Frankrike och Latinamerika.

Med sina djupa kunskaper om individer och systemtänkande samt sin mångkulturella kompetens är David ett viktigt tillskott till vårt team.Läs mer om David här

Johan Grant blir lektor vid Lunds Universitet, avdelningen för arbets- och organisationspsykologi. Johan kommer att leda två kurser på psykologprogrammet som behandlar individ-, grupp- och systemperspektiv på organisationspsykologiskt arbete.

Jag är inbjuden som talare till  3:rd ESMT/KDVI Coaching Colloquium den 16-17 December i Berlin.

Detta forum anordnas av European School of Managment Technology - en av Europas ledande affärsskolor och KetsDeVries Institute - KDVI. Temat för konferensen är Tabuer i coachingarbetet och titeln är hämtad från Manfred Kets De Vries senaste bok: "Sex, Money, Happiness and Death: Reflections in Leadership Coaching".

Jag kommer att bidra med två saker: För det första kommer jag hålla ett föredrag med titeln "All, Little or Nothing! Learnings from the Stockholm Outcome of Psychotherapy and Psychoanalysis project". Där presenterar jag vad vi vet om utfall av psykoanalytisk behandling och hur jag ser att coaching kan bli dörröppnaren för en del av näringslivets toppar att (äntligen) ha en legitim förevändning för att undersöka sig själva och sina drivkrafter på djupet.

För det andra kommer jag också att bidra med ett case som jag just nu arbetar med. Där ser jag hur vi, genom att bryta upp ett antal tabun i en expanderande konsultverksamhet, förmått frigöra rejält med potential. Caset innehåller också några viktiga etiska överväganden och reflektioner kring min egen roll. Bl.a. mina styrkor och svagheter i att hantera den dolda (delvis omedvetna) agenda som jag upplevt funnits hos VD i bolaget (coachee) och som jag ser kan bli potentiellt skadligt för VD själv men också för bolaget (uppdragsgivare).

Läs gärna mer på www.kdvi.com eller annualforum.esmt.org.

Som tidigare annonserats har Organisationspsykologerna fått flera internationella uppdrag via Louise Edberg, Seniorkonsult.

Louise kommer att leda IFSI:s 35e konferens Transformaction 2012 i Mandelieu, nära Nice i mars 2012. En unik möjlighet att lära om ledarskap, organisation och auktoritet! Ladda hem broschyren här

Vi har i många år arbetat internationellt, och ett av våra viktigaste kännetecken är att vi är ett av relativt få svenska konsultföretag som har mer än en tredjedel av vår verksamhet internationellt.

Nu kan vi berätta att vår seniorkonsult Louise Edberg har fått flera prestigefyllda uppdrag utomlands. Det närmst förestående är att Louise tar rollen som Associate Director i den internationella grupprelationskonferensen i Peru: Noveno Seminario Experiencial Intetnacional Liderazgo para le Transformacción en la Vida y la Institución den 21-16 oktober i Lima.

Louise har också blivit utnämnd att ta rollen som President för IFSI (International Forum for Social Innovation) baserat i Paris. Louise blev vald på årsmötet 24 juni 2011.

Vidare kommer Louise att leda IFSI:s stora utbildningsupplägg Leading Consultation i Paris i rollen som Assessor, tillsammans med David Gutmann, Director och Leonardo Veneziani, koordinator. Programmet har en akademisk del där studenter kan välja att göra en Masters eller PHD vid Universitetet i Bath, UK. Akademiskt ansvarig är Russ Vince. Upplägget vänder sig till chefer och konsulter och innefattar 6 femdagars workshops i Paris under 2012-2013. Programmet går att ladda ner från IFSI:s hemsida.

Louise leder också för fjärde året i rad IFSI:s stora grupprelationskonferens Transformaction 2012. Detta är 35:e gången konferensen erbjuds, och den kommer att ligga i Mandelieu, ca 30 km från Nice i södra Frankrike. Datum: 26 mars-1 april 2012. Broschyren kommer att publiceras snarast.

Hör av er till oss om ni vill delta! Missa inte chansen! Se vidare Louises blogginlägg om att lära för ledarskap genom att göra erfarenheter.

Mitt första extrajobb var på långvården på 70-talet. Sommar i Stockholm, introduktionskurs inför starten. Ett kursmoment jag särskilt kommer ihåg handlar om hur man bäddar en säng. En strikt turordning i hur man sträcker och viker in underlakanet, för att få en absolut slät och skrynkelfri liggyta .

Introduktionskursen på långvården hade goda ambitioner och många fler moment än sängbäddning. Mycket har jag glömt. Det jag bär med mig är hur kursen förberedde mig för den verklighet jag sedan skulle arbeta i. På kursen betonades hur viktigt det var att lära sig vända patienterna, tvätta dem, mata dem. Mycket omkring det somatiska, men inget om de gamlas psykiska tillstånd.   Att de i olika grader var dementa, förvirrade, ibland aggressiva. Deprimerade och uppgivna inför livets slut. Det svåraste var nog att möta dem i livets slutskede. Många hade dödsångest.  Ibland satt jag tyst och strök en skrynklig hand. Ibland orkade jag inte med och gick in i sköljen och grät. Jag sa upp mig innan sommaren var slut.

I mitten på 90-talet träffade jag på det vi kallar grupprelationstraditionen. Att lära genom att göra egna erfarenheter, i en tydligt organiserad och ledd organisation, byggd för att existera endast under en viss given tidsram. Jag blev helt euforisk under mina första konferenser medan jag steg för steg, med stor möda, lärde mig se osynliga mönster och samspel; lärde mig förstå begrepp som roll och uppgift - och hur de hänger samman. Jag fick verktyg som var unika för att kunna verka i de flerdimensionella verkligheter som våra institutioner är. Jag tyckte att jag fattade en massa saker jag inte tidigare förstått om ledarskap och framförallt om mig själv i ledarroll.

Idag finns ett oändligt utbud av ledarkurser, chefsutbildningar och coachingkurser. Ibland tänker jag att många är precis som min introduktionskurs till arbetet som vårdbiträde på långvården: Ambitiösa, välmenande och fyllda av rationella överväganden och en kunskapsförmedling som bygger på rationella faktorer: Bra bäddning och vändlakan minskar antalet liggsår. Existentiell ensamhet, dödsångest och förtvivlan - försoning och innerlighet - fanns inte med på den agendan.

I mitt arbete som organisationskonsult möter jag många chefer som känner sig väldigt ensamma och utan riktiga verktyg att ta itu med den komplexa verklighet de ska leda. De har genomgått flera olika välstrukturerade, ambitiösa och bra ledarutbildningar - och ändå känner många sig rädda och hjälplösa inför komplexiteten i den uppgift de har ansvar för. Jag känner igen mig från min korta tid som vårdbiträde. Det som verkligen behövdes fattades. Kanske för att det var för smärtsamt. Men det hade varit bra att ha tillgång till den förståelsen. Det hade varit verksamt.

Jag tycker mig märka att vindarna vänder - att den djupa längtan efter en förståelse och en kunskap som omfattar inte bara det synliga, rationella men också det osynliga, börjar återfinna sitt rum. Jag önskar att många fler ska kunna skapa sig möjligheter att lära på det sättet - om det som ännu är omedvetet, genom att själva göra lärande erfarenheter, för att kunna erövra insikter och kunskaper som annars inte är tillgängliga.

Jag tror att när omedvetna processer synliggörs, kan vi greppa och förstå dem. Och om vi kan förstå dem, kan vi agera. Det är så vi kan arbeta med förändring på djupet. Jag tycker om ordet transformation för att förklara förändringsprocesser. Ordleken transformation och aktion ger transformaction - att förstå för att kunna förändra och att förändringen innebär handing. På så sätt skulle många ledare kunna vara bättre rustade för sina mångfasetterade och komplexa uppdrag att leda verksamheter på operativ och strategisk nivå med demokrati och medarbetardeltagande för att nå höga finansiella mål.

Ett djuplodande och utforskande sätt att lära har svårt att nå ut till ledare som så väl skulle behöva ha den kunskap som man kan få därigenom. Det är ett knepigt dilemma, som känns som ett slöseri. Möjligheten finns, men används inte fullt ut!

Som man bäddar får man ligga säger ordspråket - jag tror man kan vända på det, och tänka utanför den berömda (och bekväma) boxen, och våga kliva in i det forum där det outforskade kan bli utforskat och få den kunskap man verkligen behöver, förutom den rationella och redan synliga. Det kommer att ge mer än förväntat.

Johan bloggar hos AGSLO (Arbetsgruppen för studium av ledarskap och organisationer):

"Jag funderar ofta på hur kommer det sig att grupprelationstraditionen, åtminstone i delar av världen, har så svårt att skapa tillräckligt intresse för sin verksamhet och att rekrytera deltagare till sin kärnverksamhet, grupprelationskonferenser? Vad är det egentligen för en slags kris? I den mån grupprelationskonferenser kan bidra till att hjälpa människor att navigera i det alltmer komplexa postmoderna samhället - och min erfarenhet är att de kan det - borde väl intresset öka snarare än minska?"

Läs hela inlägget på AGSLO:s hemsida

Jag jobbar en eftermiddag nedåt i Europa med Peer Coaching. Två ledare, med många likheter och skillnader, letar sig fram till ett sätt att dra nytta av varandra.

Samtalet rör sig från individuella namn och "nuts and bolts", till strukturella förändringar och justeringar de inspirerar varandra till. Samtalet är operativt. De skapar förståelse. Och de fattar beslut. Om egna verksamheten, och om samverkan.

Min roll? Att sätta deras process i ett teoretiskt sammanhang. Att hjälpa dem förstå vad det är de gör. Och göra det ännu bättre. Hjälpa dem utforska både sakfrågan och det underliggande ledarskapet - hur de managerar ansvar, ambitioner, konkurrens, lojalitet, ...

Utan att de ska behöva komma ihåg själva teorin. De ska göra det.

Mitt mål? Att se till att jag kan lämna dem ganska snart. Att de har fått en kvalitet i sitt samtal, i sitt sätt att förstå varandra, hjälpa varandra, och lära av varandra, som gör att de inte behöver mig längre.

För, ledare kan själva.

För tredje året i rad har jag blivit inbjuden att ta rollen som konferensledare i den stora, franska konferensen Transformaction 2011.

Transformaction kommer ur grupprelationstraditionen, med rötter i Tavistock, England. Fransmännen, tillsammans med internationella kolleger i IFSI (International Forum for Social Innovation) har sedan byggt vidare på konceptet, till det vi idag kallar Institutional Transformation.

Grundidén är att en organisation inte kan "ändras" eller "utvecklas" av sig själv. Varje människa som arbetar i organisationen, kan däremot förändra, transformera, sin roll. Rolltransformationen sker genom aktioner, därav ordleken och namnet Transform-action.

Genom denna process, sker organisationsutveckling och -förändring varaktigt och på djupet.

Just idag blev konferensbroschyren klar! Det känns alltid högtidligt och spännande att för första gången publicera den! Ladda ned den från IFSI:s hemsida.

Vi på Organisationspsykologerna är stolta, och naturligtvis mycket nyfikna på era reaktioner!

Hör av er!

Managementlitteraturen och sådana som jag själv - konsulter och proffstyckare om ledarskap - har länge predikat värdet av att ställa frågor. Syftet har varit gott: att bryta ned föreställningen att ledarens roll är att ge kommando. Att underställda chefer och andra själva skall använda sitt eget omdöme.

Men, det oroar och stör mig att jag i min roll som coach och rådgivare ofta upplever att ledare undviker att säga vad tänker och känner av rädsla att uppfattas som auktoritära: "Hur tycker du att det gått med projekt X på sista tiden...." kan lätt bli en hotfull fråga om ledaren själv inte deklarerat sin egen upplevelse  (läs: jag är bekymrad över projekt X, jag vill att du berättar vad som pågår). Minst lika ofta hör jag till frågor förtäckta påståenden till chefen: "Vilka resurser anser du att vi behöver för Y?" (läs: jag anser att vi behöver mer resurser. Håller du med mig?).

I min roll som coach hör jag ofta: "Om mina medarbetare ändå bara vågade kliva fram tydligare och be om min hjälp." Och förstås lika ofta: "Min chef borde våga peka med hela handen....".

Jag tror det handlar om rädslor:  Att uppfattas som auktoritär respektive uppfattas som kritisk och krävande. Vad tror du?